WeBible

1 - Konung Salomo var nu konung över hela Israel.

2 - Och dessa voro hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var präst;

3 - Elihoref och Ahia, Sisas söner, voro sekreterare; Josafat, Ahiluds son, var kansler;

4 - Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare; Sadok och Ebjatar voro präster;

5 - Asarja, Natans son, var överfogde; Sabud, Natans son, en präst, var konungens vän[1];

6 - Ahisar var överhovmästare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten över de allmänna arbetena.

7 - Och Salomo hade satt över hela Israel tolv fogdar, som skulle sörja för vad konungen och hans hus behövde; var och en hade årligen sin månad, då han skulle sörja för dessa behov.

8 - Och följande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd;

9 - Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan;

10 - Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet;

11 - Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor -- denne fick Salomos dotter Tafat till hustru --;

12 - Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Sean, som ligger på sidan om Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Sean ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam;

13 - Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar, som ligga i Gilead; han hade ock landsträckan Argob, som ligger i Basan, sextio stora städer med murar och kopparbommar;

14 - Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim;

15 - Ahimaas i Naftali; också han hade tagit en dotter av Salomo, Basemat, till hustru;

16 - Baana, Husais son, i Aser och Alot;

17 - Josafat, Paruas son, i Isaskar;

18 - Simei, Elas son, i Benjamin;

19 - Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillhört Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast en enda fogde fanns i det landet.

20 - Juda och Israel voro då talrika, så talrika som sanden vid havet; och man åt och drack och var glad.

21 - Så var nu Salomo herre över alla riken ifrån floden till filistéernas land och ända ned till Egyptens gräns; de förde skänker till Salomo och voro honom underdåniga, så länge han levde.

22 - Och vad Salomo för var dag behövde av livsmedel var: trettio korer fint mjöl och sextio korer vanligt mjöl,

23 - tio gödda oxar, tjugu valloxar och hundra far, förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.

24 - Ty han rådde över hela landet på andra sidan floden, ifrån Tifsa ända till Gasa, över alla konungar på andra sidan floden; och han hade fred på alla sidor, runt omkring,

25 - Så att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd, ifrån Dan ända till Beer-Seba, så länge Salomo levde.

26 - Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnshästar och tolv tusen ridhästar.

27 - Och de nämnda fogdarna sörjde var sin månad för konung Salomos behov, och för allas som hade tillträde till konung Salomos bord; de läto intet fattas.

28 - Och kornet och halmen för hästarna och travarna förde de, var och en i sin ordning, till det ställe där han uppehöll sig.

29 - Och Gud gav Salomo vishet och förstånd i mycket rikt mått och så mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden på havets strand,

30 - så att Salomos vishet var större än alla österlänningars vishet och all Egyptens vishet.

31 - Han var visare än alla andra människor, visare än esraiten Etan och Heman och Kalkol och Darda, Mahols söner; och ryktet om honom gick ut bland alla folk runt omkring.

32 - Han diktade tre tusen ordspråk[2], och hans sånger voro ett tusen fem.

33 - Han talade om träden, från cedern på Libanon ända till isopen, som växer fram ur väggen. Han talade ock om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna.

34 - Och från alla folk kom man för att höra Salomos visdom, från alla konungar på jorden, som hade hört talas om hans visdom. [1] Se Vän i Ordförkl. [2] Se Ordspråk i Ordförkl.